Jag trodde att det skulle kännas befriande att vara i den där positionen. Med dig hade jag aldrig varit så tidigare. Jag trodde jag hade någon form av övertag. Och att du ville den här gången. På riktigt. Och jag trodde det till och med de där korta sekunderna jag faktiskt trodde att du visade det för mig. Det var som om fyrahundra tankar gick runt om hur livet skulle förändras igen. På riktigt.

Sen bad du ursäkt för det, och samtidigt förstod jag att du aldrig skulle känna samma sak… hur mycket jag än skulle försöka, hur mycket jag än skulle vilja.