Jag mår antagligen jävligt dåligt, jag har nog inte märkt det än bara.

”Men vi hörs? … David?”
”Ja.. ja.. Ja, vi hörs”

JAG LOG BARA FÖR ATT JAG INTE ORKADE BRY MIG.

Jag gillar hur vi jobbar så länge att vi måste träffas på natten och att du åker hem när solen börjar gå upp. Och jag är ett jävla sneknull ifrån att totalt ge upp hela grejen.

Längre än så har jag faktiskt inte tänkt.

Jag inbillar mig att allt skulle vara lättare med en bärbar dator. Det är sant! Jag vet inte varför, men jag har väl ömsinta minnen från förr då jag och min oh så portabla iBook låg i min säng och avnjöt ”NO STRINGS ATTACHED” sanna mening. Din underdesignade djävel, varför lämnade du mig?! Det är så lätt att hata dig för allt du aldrig gjorde, men det vore att samveteslöst glömma allt det där du faktiskt gjorde för mig.

Semi-skämt o sido.

Jag och Martin har kikat lägenheter. Det kändes jävligt verkligt när vi satt där och planerade hur det skulle vara när vi faktiskt inte skulle bo på det ställe som varit vårt hem i närmare 19 år. Formulerat på det sättet så känns det ganska tragiskt. Sedan kan man även säga den på sätt som får idén att framstå som något vi skulle gjort för längesedan.

Jag och min vän Lovisa påbörjade två marathon igår. The Simpsons, respektive Star Wars. Det gick sådär, mest brist på material, men vi saknade också en hel del kortisol. Det måste laddas upp nu. THE SIMPSONS MOVIE närmar sig med stormsteg, 27 juli lix. Om känslan av att någonting alltid fattats i mitt liv faktiskt inte bara var en inbillning, så vet jag nog vad jag så länge väntat på.

Imorgon kommer Roy tillbaka. Undrar om jag ska försöka krama honom.

BLUNT.

Hon stod där och strök blommorna med sin hand. Det regnade. Jag såg att hon verkligen var ledsen. För några minuter där struntade jag i hur hon egentligen bara lämnade mig undrades varför hon sa allt det där hon aldrig menade. Det är nog överspelat för längesen. Problemet grundar väl sig i att jag aldrig fick henne. Egentligen ville jag aldrig ha henne, jag behövde väl bara bli räddad från någonannan. Hon lovade, men hon bara stack.

Resten av packet tände sina ciggaretter och lät röken trivialisera tragiken.

Det har varit kul att vara här igen. I ditt liv, så att säga. Det är bättre än vad jag mindes det som. Som om ingenting har hänt och du har fula skor, fast att du inte har det men ändå är det någonting jag säger, inte bara för att distansera mig ifrån vad jag egentligen känner, men också för att du faktiskt förstår mig, för att du faktiskt vet att jag inte vet om dina skor är snygga eller inte och att jag tycker att allting du har på dig är snyggt. Allting är egentligen metforiskt uttryckt. Det är det alltid.

Jag såg säsongavslutningen av Scrubs precis. Säsong 6. Och av alla saker jag faktiskt lärt mig av den serien, så är det bestående intrycket, precis som slutscenen lämnade mig funderades över, att man hittar rätt väldigt tidigt i livet. Det gäller bara att kunna våga se det när man väl hittar det.

Vll d frsk gn?