Jag inbillar mig att allt skulle vara lättare med en bärbar dator. Det är sant! Jag vet inte varför, men jag har väl ömsinta minnen från förr då jag och min oh så portabla iBook låg i min säng och avnjöt ”NO STRINGS ATTACHED” sanna mening. Din underdesignade djävel, varför lämnade du mig?! Det är så lätt att hata dig för allt du aldrig gjorde, men det vore att samveteslöst glömma allt det där du faktiskt gjorde för mig.

Semi-skämt o sido.

Jag och Martin har kikat lägenheter. Det kändes jävligt verkligt när vi satt där och planerade hur det skulle vara när vi faktiskt inte skulle bo på det ställe som varit vårt hem i närmare 19 år. Formulerat på det sättet så känns det ganska tragiskt. Sedan kan man även säga den på sätt som får idén att framstå som något vi skulle gjort för längesedan.

Jag och min vän Lovisa påbörjade två marathon igår. The Simpsons, respektive Star Wars. Det gick sådär, mest brist på material, men vi saknade också en hel del kortisol. Det måste laddas upp nu. THE SIMPSONS MOVIE närmar sig med stormsteg, 27 juli lix. Om känslan av att någonting alltid fattats i mitt liv faktiskt inte bara var en inbillning, så vet jag nog vad jag så länge väntat på.

Imorgon kommer Roy tillbaka. Undrar om jag ska försöka krama honom.