Det var inte bara första snön du fångade.

Det börjar alltid med en ankomst. För längesedan. Liksom, ett landande plan. Gungar till. Tjuter. Och stannar. Jag vet att du aldrig ville stå på samma plats igen. Det vill man aldrig när man vet att det finns någonting så mycket bättre någonannanstans. Jag kan enkelt relatera, om än i mindre skala. Allt jag egentligen vill göra är att förstå hur ett bättre liv kan se ut.

Men mest vill jag vara någon annan.
Blont hår. 10 cm längre.
Jobb. Egen lägenhet.
Någon som på något sätt kan ge någon allting hon någonsin önskat.

Det måste finnas något jag kan ge dig som ingen annan kan.

Jag såg två stycken som hånglade upp varandra längst bak i bussen. Jag önskar nog att det var jag. Och kanske du, om du skulle vilja. Inte för att public display of affection egentligen är mig grej, min tunga blir liksom ungefär lika okordinerad som när jag är nyvaken. Men bara visa för någon att jag har någonting.

Det är i alla fall kallare än vad det brukar vara i september.

Hej. Jag behöver dig.