Jag tror jag såg ganska dum ut när jag gick hem igår natt.

‘ I DID THIS TO MYSELF, THE SUMMER AIR BURNIN’ IN MY LUNGS, ONE MORE GLANCE UNTIL I COME UNDONE ‘

Jag pekade lite argt i luften, överdrev lyrikens munrörelser och följde bastrummans gång med hela armar. Trots att jag var agerade argt, så var jag egentligen gladare än på länge. Visst, mina ben var ömma av ha gått tvärsigenom Trollhättan nästan två gånger, men ändå. Allting var värt det just då.

Kent är jävligt bra. Rent objektivt. Simon vet vad han snackar om. Men han har en väldigt stor poäng där. Det är ju musikaliska genin vi snackar om här, både textmässigt och instrumentalt. Problemet är bara vad herrarna blivit förknippade med de senaste åren; ledsna ungdomar. Jag har bara svårt att se förbi det. Det värsta som finns är att bli omedvetet förknippat med något.