Jag lär ju vara här. Åtminstone när du är det. Innan dess ska jag försöka göra någonting av det här, men för första gången ställer jag mig frågan om allting är värt det. Med dig har det aldrig varit någon tvekan tidigare. Antingen är jag äldre nu, och lärt mig någonting om hur förkastligt allting kan vara. Eller så är det så att jag inte riktigt vet om kan lita på dig.
Det är inte så jävla lätt längre.

Planen ”Komma Väldigt Långt Härifrån” är i startgroparna. Vi kan säga att idag börjar den, for real. Liksom, en vanlig onsdag. Jätte otippat! Men allting måste ha en början, och ett slut. Med en odefinerbar början, så blir slutet mycket svårare att hitta fram till. Det sa alltid min pappa. Det, och att om man använder dubbla kondomer skaver dem mot varandra och då kan dem spricka.

Min pappa.

Att totalväxla mellan frusterande seriositet och billiga cameoskämt ger mig nackspärr.