Jag läste en gång att om man är för långt bort ifrån kärleken, så glömmer man bort den. Rent automatiskt, för att skydda sig själv.
Men jag är inte redo att glömma.
Och allt jag kan göra är att sitta här och hoppas på är att du inte glömmer mig heller.
1 kommentar
januari 11, 2009 kl 03:01
Jag är så långt bort från min största kärlek som man kan komma, men glömmer, det gör jag inte.
Det kommer jag aldrig att göra.